Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända till år 827, således nära tre hundra år, innan den första
och enda areopagitiska handskriften kom till Frankrike, och
hon kom då som en gåfva från kejsar Mikael II till kejsar
Ludvig den fromme. Intet spår förefinnes däraf, att denna
handskrift skulle blifvit afskrifven och spridd i det västra
Europa. Man hade i stället att se sig om efter en person,
tillräckligt hemmastadd i grekiskan för att kunna öfversätta
henne till latinet. På den första öfversättningen följde år
867 en annan och bättre, gjord på Karl den skalliges
befallning af den ryktbare Johannes Scotus Erigena, sin tids
lärdaste man, och från denna öfversättning härleder sig
medeltidens hela areopagitiska vetande och utvecklingen af
mystiken inom västerländska kyrkans litteratur.
Men detta är endast sakens ena sida. Hon har en annan,
och man har att vara på sin vakt mot förhastade slutsatser.
»Græca sunt, non leguntur» var en regel med undantag.
Samme Gregorius, hvars fiendtliga yttranden mot det klassiska
latinet och den antika litteraturen vi ofvan anfört, har i andra
ställen af sina skrifter uttalat sig i annan ande. Och hvad
som är af särskild vikt för vårt ämne: efter medlet af sjunde
århundradet kommo tvänne vetenskapligt bildade män,
Hadrianus och Theodorus, af hvilka den senare var född i aposteln
Paulus’ födelsestad, Tarsus i Cilicien, och således till
modersmålet grek, till England, inrättade skolor där och uppfostrade
lärjungar, bland hvilka, såsom Beda Venerabilis vittnar, många
förstodo latin och grekiska så väl som om de hört de
språken allt ifrån vaggan. I en af de klosterskolor desse män
grundlagt fick Beda själf undervisning i grekiskan af
Johannes Beverleye, sedermera biskop i York. Beda afled år 735,
samma år som Alcuin föddes. Denne store man fick sin
uppfostran i en annan af de skolor, som vårdade det af
Hadrianus och Theodorus tända ljuset, skolan i York, och
genom honom spred sig, om än i de trängsta kretsar, ett
slags vetenskapligt lif till Frankrike och Tyskland. Behöfver
man betvifla, att det redan dess förinnan hade spridt sig
ifrån samma medelpunkt till det närbelägna Irland, där en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
