Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständig samling asiatisk-egyptiska Oracula Sibyllina på
grekiska eller möjligen i irisk öfversättning. Han läste dem
uppmärksamt och grundligt och gjorde sig förtrolig ej endast
med deras sakinnehåll, utan äfven med deras komposition
och stil[1]. Hans granskande öga genomskådade, att dessa
böcker, som föregåfvo sig vara skrifna af en urtidens sierska,
i själfva värket voro författade i afsigt att under skyddet af
ett bland hedningarne vördadt profetiskt namn utbreda
judiska och kristliga idéer öfver den antika världen. Han såg
också genom hvilket medel det välmenta bedrägeriet hade
rönt den framgång det vann, nämligen genom en »för
sibyllindiktningen karakteristisk» blandning af helleniska och judiska
eller helleniska och kristliga element[2]. Därmed var hans
plan färdig. Han borde skrifva en nordisk-kristlig sibyllinsk
dikt[3]. Han borde flytta söderns sibylla[4] till nordens fjäll och
barrskogar och låta henne inför därvarande större som smärre
Heimdallssöner uttala ord, som skulle »peka ut öfver
hedendomen, väcka rädsla i sinnena för den yttersta tidens
tilldragelser och aningar om grundandet af en ny tingens
ordning under den allsmäktiges herravälde, sedan gudarne utspelt
sina roller».[5] I få ord sagdt: han hade nu fått ingifvelsen
att dikta sin Völuspa,[6] och hvad som möjligen bruste honom
själf i uppfinningsförmåga, därför kunde han få rikligt
vederlag genom att nyttja dessa Oracula Sibyllina som källor och
förebilder. Det medel, som visat sig så värksamt för en
välgörande mystifikation, nämligen blandningen af hedniska och
kristna element, det stod ju äfven honom till buds. Här
gällde det blott att i stället för antikt hedniska element
begagna nordiskt hedniska,[7] och han kände ju den gamla norska
eller skandinaviska mythologien grundligt nog för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
