Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer än nu. Äfven den skandinaviska nordens medeltida
häfdatecknare skatta mer eller mindre åt detta uppfattningssätt.
Men främst bland alla kristendomens
apologetisk-polemiska skrifter stå i utpräglad och följdriktigt genomförd
euhemerism — just Oracula Sibyllina. Greklands, Roms och
Egyptens gudar och gudinnor äro enligt sibyllinernas samstämmiga
vittnesbörd förgudade människor.
I sibyllinen VIII, 45—49 ropar sierskan till det stolte
Rom, att förstörelsen, som väntar det, icke skall kunna hindras
af dess gudar eller gudabilder af guld, sten eller brons, ty
desse gudar äro »liflöse demoner» och dessa bilder äro
beläten af »kraftlöse döde», hvilkas skrytsamma grafvårdar
finnas på det olyckliga Kreta, som »byggt altaren åt känsellösa
lik». I samma sibyllin v. 392 ff förkunnar den allsmäktige,
evige och ende Gud genom sibyllans mun, att han afskyr de
öfliga djuroffren, vinlibationerna och dylika gåfvor, ty med
slika offer ärar man »minnena af konungar eller
envåldsherrskare, af demoner, aflidna och förmenta
himmelsinnevånare».
Inledningssången till Oracula Sibyllina uppmanar
människorna att dyrka »honom, som är den ende Gud, honom,
som är och var af evighet, honom, som är sitt eget upphof
och af ingen född, honom, som råder allsvåldig öfver allt»,
samt beklagar, att de, i stället för att göra detta, bringa offer
»åt dem, som äro i dödsriket, åt demonerna».
I sibyllinen III, 546—547 frågar sierskan Grekland,
hvarför det offrar gagnlösa gåfvor »åt döde», i stället för att
dyrka den allsmäktige Gud. Samme sibyllin innehåller en
euhemeristisk utläggning af mythen om försöket att uttränga
kroniderna från världsmakten. Efter syndafloden och under
den tionde mansåldern herrskade — berättar sibyllan — tre
bröder, Kronos, Titan och Japetus, öfver hvar sin del af de
ängder på jorden, som då hunnit befolkas. Så länge deras
gamle fader lefde, höllo de den ed, han låtit dem svära, att
icke bekriga hvarandra; men efter hans död utbrast en fäjd
mellan Kronos och Titan. I ett stort familjeråd, bevistadt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
