Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del att erkänna denna hemstadsrätt. Ordet Tartarus inträngde
till och med i gamla kyrkliga liturgier, tyska och gallikanska,
och återfinnes i en af Hrabanus Maurus, Alcuins lärjunge,
författad psalm, som förlägger äfven Cocytus och Charybdis till
helvetet. Äfven Flegethon och Styx omtalas i den äldre
medeltidens topografiska beskrifningar af underjorden. Dante
kom således icke med något nytt, då han i sin Divina
Commedia låter Akeron, Styx, Flegethon och Cocytus vara floder
i kyrkans dödsrike. Kyrkofäderna, som i öfrigt naturligtvis
frånkände den antika religionen all giltighet, gjorde utan
betänklighet de hedniska mytherna och författarne vittnesgilla
i fråga om helvetet. Clemens af Alexandria säger sig i den
platoniska skildringen af underjorden igenkänna enskildheterna
i de kristnas föreställningar om de onda själarnes straffort[1].
Eusebius, som drifver den sats, att Plato lånat från Moses
och hebreerna de sanningar hans skrifter innehålla[2], gör
likaledes den store filosofen till ett pålitligt vittne i fråga om
Gehenna, förlägger Akeron och akerusiska kärret, Pyriflegethon
och Styx till helvetet och anser detta stämma väl öfverens
med nya testamentets utsagor[3]. Så vidt vi veta, har blott
en enda kyrkofader uttalat betänkligheter emot denna
sammansmältning af hedningarnes och de kristnes Tartarus[4].
Hvad sibyllinerna vidkommer, finner man dem vara mer än
kyrkofäderna själfve angelägna, att deras läsare icke skola
hafva något polyteistiskt i tanken, när de möta orden
Tartarus, Akeron och Elysium. De framhålla, att det är den evige
allsmäktige Gud själf, som förflyttar de fromme till Elysium
(II, 332 ff). Erebus och Tartarus betyda enligt sibyllans egen
förklaring ingenting annat än de jordens djup, till hvilka
»Gud själf, den himmelske fadern», nedstörtar blodtörstiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
