Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sib. III, 1), ehuru Homerus och Hesiodus gifvit denna
benämning åt Zeus[1].
I en annan sibyllin III, v. 408 är det visserligen
Poseidon, som menas med dubbelepithetet σεισιχθων εἰνοσιγαιος,
men här på ironi, ty det förkunnas här, att hans tillbedjare
i Doryleum skola på en natt drabbas af utrotelse. Det kan
gå an för en judisk eller kristen sibylla att, såsom här skett,
kalla en afgud vid hans häfdvunna episka epithet, när hon i
samma andedrag siar undergång åt hans tillbedjare; men icke
att låta honom med samma epithet figurera midt i en biblisk
berättelse såsom samverkande med Jehovah. Medan i
Völuspa de hedniske gudarne äro sångens hjältar, som städse
uppträda i handling, äro däremot de helleniske gudarne i
sibyllinerna endast passiva föremål för sierskans straffdomar
och hån. Där uppträda de således aldrig i handling. Den
euhemeriserade mythen om Kronos, Iapetus och Titan, som
förekommer i sibyllinen III, kan icke anföras som undantag
härifrån, ty här äro de ingenting annat än, som vi nämt,
dödliga människor.
För att få ett fullständigt begrepp om, huru det förhåller
sig med den omordade »blandningen af helleniska och kristna
element», hafva vi nu att yttra några ord äfven om de
bibliska och dogmatiska beståndsdelarna i sibyllinerna. Till
utrymmet upptaga de omkring två tredjedelar af verserna i de
åtta första och förnämsta sibyllinerna. Den återstående
tredjedelen utgöres af förutsägelser om folks och furstars,
länders, öars och städers öden, blandade med utfall mot det
helleniska och egyptiska mångguderiet, hvilket i sammanhang
med sedligt fördärf framhålles som en hufvudorsak till de
olyckor, som skola hemsöka jorden. Om hela den judiska
och kristna litteraturen, med undantag af Oracula Sibyllina,
vore försvunnen från jorden, och om bibelns berättelser och
kristendomens läror vore fullständigt förgätna, så skulle en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
