Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synes antyda, att hon betraktar detta som en tuktelse för en
begången synd, hvarpå hon anspelar v. 826.
Sibyllinen IV, 4 ff. Sierskan låter Europas och Asiens
folk veta, att hon icke är den lögnaktige Apollos profetissa,
utan den osynlige evige Guds, som skapat världsaltet.
Sibyllinen V. Midt i sången klagar sibyllan, att hon måste
uttala en svår dom öfver sin syster Isis[1]; men hvad hon
måste säga om henne är gudomlig profetia.
Sibyllinen VI är en lofsång öfver Jesus Kristus. Sibyllan
börjar med att säga, att hon »hjärtligt» (ἐχ φρενος) vill
besjunga »den odödliges son».
Sibyllinen VII slutar likasom II med en ångerfull
syndabekännelse, om hvilken mer längre ned.
Sibyllinen VIII, 481 ff. Sierskan uppmanar, efter ändad
profetia, människorna att älska Gud och nästan, att aldrig
offra åt afgudar, men att dyrka Gud, alltets fader, med rent
sinne, gladt hjärta, riklig kärlek, frikostiga händer och vackra
hymner.
Sibyllinen IX, 322. Sierskan ber Gud att få hvila ut
från den högt älskade (πολυηρατος) sången.
Sibyllinen X, slutet. Åter en bön att få hvila efter
profeterandets ansträngningar. Här, liksom äfven på ett annat
föregående ställe, ger sibyllan till känna, att i inspirationens
tillstånd är det så uteslutande en högre makt, som talar
genom henne, att hon själf icke vet de ord, som utsägas,
förrän de blifvit utsagda. Hon är i detta afseende som sina
åhörare; hvad hon sjunger är en förkunnelse för henne själf
såväl som för dem. Men denna sång är för henne ljuf, hög
och helig (ἀμβροσιος). Gud kallar hon »världens konung,
herrskare öfver alla riken, den sannfärdige och odödlige».
Sibyllinen XI. Sibyllan slutar med bönen: »Herre Gud,
världens konung, låt våra ords sång hvila, och gif älskliga
sånger åt alla!»
Från första bokens början till sista bokens slut uttalar
sibyllan icke en enda mening, som ej utsprungit ur eller är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
