Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverraskade af en allt odrägligare hetta, rädda sig med att
dyka ned i hafvet. Ovidius påpekar, att hafvet annars är
dem förbjudet, att de med andra ord höra till de
stjärngrupper, som icke nedgå under Italiens synrand. Nordpolsormen,
som ligger styfnad af köld och ofarlig, värmes upp och råkar
i vrede. Bootes flyr, »så trög han än är» — hans grannskap
till polen gör cirkeln för hans dagliga omlopp obetydlig till
omfånget, och han vandrar således långsammare än alla
sydligare stjärnor. — Faeton hissnar för djupen under sig och
bäfvar för vilddjursskepnaderna, som öfverallt omgifva honom.
»Det finns ett ställe, där skorpionen med klorna böjda i
tväfaldig båge sträcker sina lemmar genom två tecken» — sitt
eget tecken och vågens, som romarne ofta, efter grekernas
föredöme, kallade skorpionklorna. — När vidundret, drypande
af giftig svett, riktar gadden mot gossen, släpper han tyglarne
och stupar sanslös ur vagnen, som kommer jorden allt
närmare. Luna häpnar, när hon ser sin broders hästar skena
genom rymder, som ligga djupare än hennes egen bana.
Bärgen antändas, skogarne brinna, floderna uttorka, Nilen flyr
och döljer sitt hufvud under årtusen i Afrikas inre — tills
det ändtligen återupptäckes af Grant och Speke.
Lika begifven på astronomiska utflykter som Ovidius är
Lucanus, kejsar Neros vän och offer, författaren till Pharsalia,
den romerska frihetskänslans svanesång. Och här möter oss
ett märkligt och framtidsdigert tecken: Lucanus’ skildringar
af himmelens företeelser bära en öfvervägande astrologisk
färgton, som ännu Ovidius saknar på sin palett, ehuru han
någon gång gör en antydan på astrologiska läror[1]. Också
kommer Lucanus att varda af betydelse för den undersökning,
som snart skall föreläggas läsaren.
Emellertid hade Hyginus, käjsar Augustus’ bibliotekarie,
skrifvit sitt astronomisk-mythologiska verk och astrologien
genom Manilius, en samtida till Augustus och Tiberius, gjort
sitt inträde i Roms poetiska litteratur, dock ännu endast på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
