Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ett lyckligt infall och ett estetiskt grepp af Ovidius, när
han skildrar Faetons färd som vådlig ej blott på grund af
hans ovana att sköta solspannets tyglar och hans
obekantskap med vägen, utan också därför, att zodiakens djur, som
lägra utefter den, hafva ett hätskt och fiendtligt sinnelag.
Men så ypperligt en sådan föreställning kom Ovidius’ skildring
till pass, så är hon dock icke ett påfund af honom. För de
i astrologien fångna tidehvarfven var himmelens frid ett
gäckande sken, hvarunder dolde sig ständiga, genom
utstrålningar i vissa olycksamma vinklar förda fäjder mellan
djurkretstecken och planeter, fäjder, som hade sina följder och
spegelbilder i tvädräkten och krigen på jorden, liksom å andra
sidan människornas ondska och synder kunde uppröra
stjärnevärlden och föranleda hotande järtecken inom henne. Därför
går också i Lucanus’ Pharsalia laglösheten på jorden hand i
hand med laglösa uppträden i himmelen, krigen på jorden
sida vid sida med tvädräkt mellan de himmelska ljusen, och
till hiskliga järtecken här nere svara rysvärda järtecken där
uppe. Det var icke Lucanus’ ofta bestridda, men rättvist
försvarade skaldeegenskaper, än mindre hans hänförelse för
politisk frihet, utan diktens astrologiska färgläggning och
rikedom på »mirakler», som räddade hans Pharsalia in i
medeltidens boksamlingar och gjorde henne till en läst och äfven
kommenterad bok.
Vemodigt sjunger också Manilius om den orättfärdighet,
den falskhet och det hat, som råda människor emellan, om
de laster och brott, under hvilkas oursäktliga börda vårt
släkte dignar, om de krig, som kullstörta städer, grusa
tempel och skölja jorden med blod. Men, spörjer han, hvad
kan man vänta annat, då samma fiendskap, som söndrar
människorna, splittrar stjärnorna i olika läger? Han redogör
för deras förbund och deras stridigheter, och vi skola längre
ned göra detsamma.
Dessförinnan hafva vi att höra vittnen, och bland dem
Lucanus, i en sak, hvilken i lifstiden låg utanför hans
aningsförmågas gränser, men hvari han efter sin död varder genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
