Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
europeiske arierna hade en häfdateckning, flere hundra
fir gammal, medan nordarierna, v&ra förfäder, måste
öfverlämna åt sina skalders snart förklingande sånger
att åt minnet bevara äfventyr, hvari de sökt
tillfredsställelse för ett oroligt och äfventyrslustigt lynne.
Länge torde de fjärmade sönerna af samma moder
vetat föga eller intet om hvarandras tillvaro.
Åndt-ligen mötas för första gången de skilde fränderna,
germanerna och romarne, men mötet är icke af det
vänliga slaget. En öfversvämning af Östersjöns
böljor, ett fenomen af samma beskaffenhet som det,
som för ett antal år sedan hemsökte jutska halfön
och tillgränsande kuster, hade, säges det, ingifvit
kimbrerna beslutet att söka nya bostäder, och de
sökte dem slutligen inom det romerska väldets
landa-mären i förbund med sina bröder teutonerna, som
otvifvelaktigt voro en germanisk stam. Romarne,
som mötte dem med vapenmakt, igenkände icke
frändedraget hos desse barbariske, men med
ridderliga egenskaper utrustade gäster. Det kom till
vapenskiften, som ändade med att nordariernas vilda
kraft dukade under för sydariernas krigskonst. Det
andra, likaledes blodiga mötet mellan romare och
germaner stod vid Rhen. Sedan dess var en
stadigvarande beröring, ej endast af fientlig art,
öppnad dem emellan. Med all sin öfverlägsenbet ägnade
romarne åt germanerna en aningsdiger aktning, parad
med en viss förvåning öfver deras naturfriska och
kraftiga väsen och deras enkla seder, hvilkas renhet
dock ingalunda var fläcklös och än mindre bergfast,
utan, som alla naturbarns, lätt tillgänglig för kultu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
