Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagnar beslagna med guld och silfver, öfverspända
med siden och omgifna med en svärm af grant
klädde slafvar. Icke sällan voro resevagnarne så
inrättade, att de sökte i någon mån ersätta hemmets
komfort, och att de innehöllo ett litet bibliotek af
små • pergamentböcker, bekvämare att hålla i hand
än de vanliga papyrusrullarne.
Detta må gälla som en teckning i flyktiga drag
af ett romersk landsväg under det tidehvarf jag har
att skildra. Medeltiden kom och förstörde grundligt
dessa storartade förbindelsemedel, men likväl icke
grundligare än att man än i dag återfinner deras
spår i i skilda delar af världen, så långt romerska
vapen, lagstiftning och förvaltning trängt: i Sierra
Morenas ödemarker och i det västra Germanien, i
Skottlands högland, i Siebenbürgens skogar, i
Nordafrikas öknar, i grässteppema kring Eufrat. Jag
slutar denna teckning med att anföra ett yttrande af
en hellenisk man, retorn Aristides, om dessa vägars
inverkan på samfundsförhållandena: »Kunna nu icke
alla utan ängslan färdas hvart deras öden och
ärenden kalla dem? Äro icke alla hamnar fulla af lif
och rörelse? Erbjuda icke de vilda bergstrakterna
för de resande samma trygghet som städernas gator
för stadsboame? Smyckar icke trefnaden alla fält?
Hvilka strömmar förbjuda nu en öfverfart? Hvilka
hafsvikar stänga sig nu för människan? Nu kunna
hellener och barbarer begifva sig utom sitt
fosterlands gränser och medföra sin egendom lika säkert
som de flyttade ur den ena våningen i den andra.
De ciliciske portarne äro ej längre fruktansvärda, ej de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
