Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bänkarne så talrikt närvarande som möjligt. Men
framför allt lade bolagen an på att vinna kejsaren
och hofvet för sig, och fanns på tronen en svag eller
ovärdig kejsare, så hade de icke svårt att lyckas.
Vitellius och Caracalla voro anbängare af de blå;
Nero, Domitianus, Commodus af de gröne. Det
bolag, som vunnit kejsaren på sin sida, hade därmed
också vunnit den inom sällskapslifvet förfärligt
mäktige bundsförvant, som med ett modernt uttryck kan
kallas opinionen comme il faut, till hvilken alla
osjälfständiga och lycksökande karakterer sluta sig.
Under sådana omständigheter hade det motsatta
bolaget en förtviflad strid att kämpa för sin tillvaro.
Det kunde påräkna oppositionens sympatier, men
opposition var en lifsfarlig sak, och blott vid sådana
tillfällen, då den visste sig vara i öfverväldigande
antal representerad på cirken, vågade den bryta ut.
Cirken vardt sålunda ett slags politisk barometer,
hvars stigande och fallande både cesarer och senat
bevakade med ängslig noggrannhet.
Men äfven oafsedt detta faktionsväsen hade
cirken ett slags politisk betydelse. Vi hafva redan sett,
att dess åskådarebänkar genom själfva sin fördelning
mellan samhällets alla klasser och myndigheter gåfvo
under spelen en lekamliggjord bild af romerska
senaten och folket, af den store suveränen, som
behärskade världen, och cirkusspelen ansågos i själfva
verket som en officiel högtidlighet, afsedd att bringa
kejsaren, senaten och de öfriga stånden i omedelbar
beröring med hvarandra. Här hade folket en
detsamma medgifven rättighet att låta kejsaren utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
