Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska folkens spjut och långa värjor. Retiarien
däremot är, såsom förut sagts, nästan naken och utan
annat skydd än den lille metallplåten på sin vänstra
axel. Men hans visst icke föraktliga vapen är nätet,
som han är öfvad att handtera. Med detta ordnadt
i händerna till kastning nalkas han sekutorn och
söker i det rätta ögonblicket kasta nätet öfver
honom. Lyckas han, då är sekutorn förlorad. Nätet
drar sig i nästa ögonblick omkring hans ben och
armar, han kastas till jorden, ett fångadt byte, och
mellan nätets maskor stöter retiarien treudden eller
dolken i honom. Sekutorn åter har öfvat sig i att
genom språng baklänges eller åt sidan undvika det
slungade nätet. På hjälmen bär han bilden af en
fisk, och det är ett vanligt skämt af retiarien, att då
sekutorn ryggar tillbaka, ropa till honom: »Hvarför
flyr du mig? Det är fisken jag vill fånga, men icke
dig.» Är ett kast med nätet gjordt förgäfves, då är
åter för retiarien en farlig stund inne. Då störtar
sekutorn fram för att borra sitt svärd i hans nakna
kropp. Att stanna, för att med treudden eller
dolken parera stötarne, skulle snart tjäna till intet.
Retiarien måste, för att rädda sig, fly och under
flykten ordna nätet till nytt kast. Är den förföljande
sekutorn för ifrig och oförsiktig i förföljandet,
vedervågar han att midt under detta få nätet kastadt
öfver sig och då med framgång. År han åter för
varsam, förlorar han tillfället, då retiarien är nästan
vapenlös, för att nedgöra honom. Sådan är denna
ohyggliga strid mellan retiarien och sekutorn eller
retiarien och myrmillonen. Åskådarnes sympatier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>