Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifrandet af dylika skådespel, kontrollerades på
samma gång igenom dem, för så vidt som folket
numera brydde sig om en dylik kontroll. Teatern
tjänade till en viss grad samma ändamål; men på
ett vida ofullständigare sätt; ty om något i politiskt
afseende misshagligt yttrades på scenen, hade de
höge vederbörande en enskild ansvarig person att
hålla sig till, nämligen styckets författare eller rollens
gifvare, och kunde straffa denne, utan att därmed
hafva ansetts träda folket i dess helhet för nära.
Oaktadt den fara författarne sålunda lupo, voro
politiska anspelningar icke sällsynta i atellanerna och
mimerna; äfven när sådana fattades i de skrifna
rollerna, kunde skådespelarne improvisera dem, och
det stod för öfrigt publiken själf fritt att tyda
förekommande uttryck som politiska anspelningar, äfven
när författare och skådespelare icke ménat det så.
När en kejsare aflidit, synes det hafva varit vanligt,
att hans likbegängelse firades äfven af atellan- och
mimförfattarne med stycken, som framställde hans
person på scenen alldeles så som folket hade
uppfattat honom med hans förtjänster och med hans
fel. Kejsar Vespasianus var af folket mycket
omtyckt, ehuru han gällde för att vara snål och
pen-ningnidsk. När han aflidit, gafs på en af Roms
teatrar en mim, hvari skådespelaren Favor
uppträdde maskerad som Vespasianus, illusoriskt
härmande hans sätt att tala och röra sig. Styckets
innehåll synes hafva varit, att den aflidne kejsarens
skugga gick omkring och hörde på hvad folket sade
om honom och tillika öfvervar och kritiserade själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
