Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och värre förfor en af hans efterträdare, Domitianus,
som lät afrätta atellanförfattaren Helvidius Priscus,
emedan han i en af sina farser anspelat på
kejsarens skilsmässa från sin gemål. Efter Domitianus’
tid synas atellan- och mimdiktarne haft alldeles fritt
spel. Mimförfattaren Marullus vågade på scenen
skildra allt hvad onda tungor trodde sig veta om
kejsarinnan Faustinas enskilda lefnad; kejsaren
Com-modus’ skamliga lif vardt ofta föremål för farsernas
gissel, utan att han vågade låtsa något därom, och
kejsar Maximinus, som icke förstod grekiska, hände
det, att han, personligen närvarande på teatern,
hånades af skådespelarne med smädevisor på detta språk,
utan att han begrep orsaken till publikens skratt och
bifallsrop. Om det kejserliga Rom mer än om
Frankrike under l’ancien régime kan man säga, att
frånvaron af politisk frihet hämnades genom de
friheter, som lustspelet, visan och epigrammet togo sig,
och detta i förening med folkets vana att på cirken
och amfiteatern yppa sina meningar om de styrande,
och det stolta lynne, som midt i det djupaste förfall
ännu utmärkte Roms innevånare, gjorde kejsarnes
vistelse i Rom för dem allt odrägligare, ju mer
deras styrelse närmade sig den österländska
despotismen och deras fordringar på gudomlig helgd
närmade sig de orientaliske furstarnes, hvarför också
Konstantin och hans efterträdare, sedan de skaffat
sig en ny hufvudstad i Konstantinopel, endast ogärna
och tvunget besökte Rom, där senaten ännu alltid
höll på att åtminstone till formen anses som en med
kejsarmakten jämbördig makt, där folket ännu all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
