Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som drogs af den allmänna meningen i det
republikanska Rom och envist vidhölls. Månge af de rike
hade gärna velat följa de grekiska föredömena, men
vågade det icke, emedan det skulle rönt allmänt
ogillande och antagligen äfven skulle blifvit påtaladt
af censorerna, som hade att vaka öfver de gamla
sedernas helgd.
De gamle sederna kunde emellertid i längden
icke upprätthållas. Hägnaden omkring desse frättes
mer och mer af tiden, och det kräfdes endast en
smula tilltagsenhet, för att gifva honom den första
stöten, och han skulle då visa sin bräcklighet.
Märkligt nog var del just en censor, en af sedernas
väktare, som vardt banbrytare åt den privata romerska
byggnadslyxen. Hans namn var Crassus.
Visserligen ägde Rom redan före hans tid tre
marmorbyggnader; men dessa tre voro tempel åt Jupiter, Juno
och Mars. Ingen hade dit intills fördristat sig att
använda marmor för sin enskilda bostad. Crassus
vågade det, men på omvägar. Han lät införskrifva
fyra pelare af hymettisk marmor, föregifvande att
han ville nyttja dem som prydnad till en teater, som
han förut, i egenskap af edil, uppbyggt åt romerska
folket. Då detta emellertid icke blef af, spred sig
ryktet, att han skulle använda dem till sanktuarium
åt Roms skyddsgudinna Venus. Men de hamnade
till sist i hans eget hus på palatinske kullen. Han
tadlades för denna lyx af allmänna meningen, erhöll
en offentlig skrapa af sin medbroder i
censorsäm-betet och fick därtill spenamnet: den palatinska
Venus. Men det exempel han gifvit verkade som ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
