Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börjar också nästan ordagrant som denna: »Uber
alle Gipfeln ist Ruh> — »Stilla hvila nu bergens
hufvud», och talar, likasom denna, äfven om de små
fåglarnés tystnad i skogen. Samme skald, sedan han
är gammal vorden, önskar sig vara en kärylos, en
den gyllne vårens fågel, som fladdrar omkring vid
hafsstranden. Plato, hvars storhet som filosof
berodde icke minst af hans äkta skaldenatur, har i
några få ord gifvit oss en den mest intagande
teckning af den lilla vid Athen flytande bäcken Ilissos’
platanskuggade stränder. Skaldinnan Sappho yttrar
flerestädes i sina dikter medlidande med de
nedtrampade blommorna. Då hjälten i Sofokles’ sorgespel
»Ajax» har beslutit kasta sig på sitt svärd och dö,
så äro hans sista ord dessa:
»O solens ljusI O du mitt hemlands helga jord!
O, tröskel till min faders härd, du stolta stad
Athen!
O, lekkamrater, vänner från min barndomstid!
I bäckar och I källor där, farväl!
Och moder du, och fader du, farväl, farväl!»
De käraste bilder, som hans själ gömmer,
framträda för hans syn i det ögonblick han går att
utbyta solens ljus mot det dystra mörkret i
underjorden, och bland dessa kära bilder af föräldrar och
barndomsvänner har han i sitt hjärta äfven en plats
för hembygdens bäckar och källor.
Detta endast som exempel på den innerliga och
okonstlade kärlek till naturen, som man finner öfver
allt i Greklands klassiska litteratur, medan man där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
