Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidslitteratur torde knappast någonting, som förtjänar
kallas naturskildring, kunna påträffas under många
århundraden. Med den germaniska
medeltidslitteraturen förhåller det sig icke bättre. 1 den tyska
poesien under medeltiden påträffas icke en enda
land-skapsteckning och knappt andra uttryck än några få
konventionella och ständigt upprepade om milda
maj-fläktar och fågelsång, som bära vittne om att det
ändå lefde kvar en känsla för naturen. I de
obetydliga lämningar vi hafva kvar af vår egen älsta
nordiska poesi från hednatider framträder visserligen
sinnet för naturen något mera än hos tyskame.
Håvamål till exempel jämför den man, som ingen
älskar, med furan, som står murknande på fjället
utan bark och barr, och denna jämförelse påminner
om en annan, som vi kunna läsa återgifven i runor
på fotstället till Molins* »Bältespännare», där flickan
klagar: »ensam är jag som asp i hultet, plundrad på
fränder som furan på kvistar». I Eddan förekommer
till och med en naturskildring, men visserligen en
så ordkarg som möjligt, ehuru alldeles tillräcklig att
försätta vår fantasi i rörelse och tvinga henne att
fullända taflan. Det är valans skildring af den nya
jord, som skall uppstå efter Ragnarök, sedan gudar
och jättar fallit i kampen mot hvarandra och den
gamla skuldbetäckta och syndbefläckade jorden
förgåtts i Surters lågor. Ur svallet af kaos höjer sig
jordens grund på nytt med grönskande fält, i hvars
gräs guldtaflorna med den store okände gudens
visdomsrunor skola återfinnas, och på hvilken åkrar,
utan att sås, skola bära skördar. Härmed har valan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
