Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att modifiera vår naturuppfattning. Bland oss
finnes, till följd häraf, ganska många, som icke äro
i stånd att skilja en lind och en ask ifrån hvarandra,
eller igenkänna våra vanligaste fåglar på deras sång
och fjäderskrud. Under sådana förhållanden fäster
sig fantasien mer vid de allmänna dragen, vid
stämningen i landskapet, och om den förra oförmågan
är en brist att beklaga, så är däremot den här
påpekade följden af densamma onekligen en vinst.
Den realistiska riktningen inom den nutida
litteraturen söker, som bekant, råda bot på denna
obestämda allmänlighet i naturskildringen och har
stundom lyckats gifva ypperliga små taflor, utmärkta
för åskådlighet och individualitet, men har än oftare
råkat in i ett långsläpigt uppradande af enskildheter,
som, i stället för att sporra läsarens fantasi, verkar
tråkigt och tröttande och gör den åsyftade taflan ej
till ett helt för själens öga, utan till en samling af
detaljer utan enhetspunkt.
Fullständig brist på sinne för klärobskyren sakna
dock icke de antike författame; men det är
betecknande, att det är ej dagens, utan den månljusa eller
stjärnklara nattens klärobskyr, som hos dem väcker
sinnet för skuggornas och dagrarnes spel. Lucanus
älskar att skildra stjärnehimmelen helst där den
hvälf-ver sig öfver ett haf, hvars stormande böljor skymta
i nattens dunkel. Virgilius låter Eneas, när denne
nedstigit i underjorden, vandra öfver fält, höljda i
en halfdager sådan som den månen åstadkommer,
då han mellan moln och skyar nedsänder ett
svek-samt ljus öfver vandrarens stig, och i denna skym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
