Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maste naturskildringar, som någonsin blifvit skapade,
är väl den, i hvilken Göthe försinnligar Fausts
outsläckliga trånad till ljus och klarhet i den längtan,
som griper honom, då han på en vandring utanför
stadsporten ser från kullen solens nedgång:
0, lyfte mig från jorden vingars par
Att följa, alltid följa med på färden!
1 evigt aftonsken jag såge då
Vid mina fötter jorden uti drömmar,
Hvar dal i skymning sänkt, i brand hvar fjälltopp stå
Och silfverbäckar söka gyllne strömmar.
Ej stängde klyftor då, ej höga berg,
Min gudalika färd uti det höga;
Ren hafvet öppnar sig för häpet öga
Med vikar skimrande i purpurfärg.
Nu sänker, sänker sig gudinnans änne,
Men då med nyväckt lust jag ilar efter henne
Att dricka evigt ljus ur hennes flammors skatt,
Framför mig dag, bakom mig natt,
Där uppe himmelen, där nere hafvets bölja 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
