Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är kriget. År det fråga om plundringståg eller
försvar af den stack, som är deras, visa de både
rörlighet och mod. Man tycker sig i dessa samhällen
se en karrikatyr af de mänskliga staterna under
antiken och medeltiden, om icke karrikatyren snarare
vore att finna i de mänskliga staterna än i de nämda
djursamhällena, ty inom de senare undertryckas inga
högre anlag genom slafveriinstitutionen och våldföras
inga högre intressen.
Som verklig institution möter man slafveriet
bland människorna först sedan de lämnat
jägare-lifvet samt blifvit nomader eller åkerbrukare. Detta
har sin naturliga förklaring däri, att jägarfolken
hvar-ken beböfva slafvar eller äro i stånd att nära dem.
Har en jägarestam besegrat en annan och gjort
krigsfångar, så låter han fångarne i bästa fall löpa eller,
hvad som än oftare inträffar, han slår ihjäl dem,
för att icke för andra gången få att göra med dem
som fiender och medtäflare om .jaktmarkerna.
Nomaderna kunna däremot begagna slafvar såsom
vak-tare af sina hjordar, och därför finner man äfven
slafvar bland åtskilliga nomadiserande, af
boskapsskötsel lefvande folk. Än oftare påträffas slafveriet
hos de åkerbrukande och bofasta folken. Det fanns
i forntiden knappt ett enda sådant, som icke hade
trälar, ursprungligen bestående af krigsfångar och
deras afkomlingar, därefter äfven af infödde, dels
sådane som för brott eller för skulder, som icke
kunnat infrias, blifvit dömde till träldom, men äfven
sådana, som afstått ifrån sin frihet och gifvit sig
till slafvar, emedan de som frie arbetare icke kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
