Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre, på samma gång som själfva den allmänna
meningen vände sig mer och mer till deras förmån.
Raden af kejserlige lagstiftare, som ägnade sig åt
det ädla värfvet att förbjälpa Slafven till en
män-niskovärdigare ställning, öppnades af Claudius och
Nero. Kejsar Claudius förordnade, att sjuke slafvar,
som deras herrar plägade utsätta på Tiberön vid
^Iskulapii tempel, för att slippa bekosta deras
underhåll under sjukdomen, skulle, om de tillfrisknade,
varda frie, samt att om en herre dödade sin slaf,
skulle han själf bestraffas som mördare. Nero,
bvars fyra första regeringsår betraktades äfven af
hans fiender som de vackraste i Roms inre historia,
utgaf flere förordningar till slafvarnes bästa och
tillsatte i hufvudstaden särskilde ämbetsmän, som skulle
tillse, att de icke finge ostraffadt misshandlas.
Ha-drianus, Antoninus Pius och Marcus Aurelius
fullbordade hvad desse deras företrädare börjat medelst
förbud mot försäljning af slafvar till
gladiatorskolorna, medelst upphäfvande af de privata
slaffängel-serna, genom en väsentlig inskränkning af den förut
omtalade lagen, som dömde en mördad herres alla
husslafvar till döden, samt genom anställande af
ämbetsmän i alla rikets provinser, som skulle åhöra
slafvars klagomål och vara deras värn mot
obarmhärtige eller obillige herrar. Men kanske ännu mer
än alla dessa förordningar verkade de grundsatser,
som Roms rättslärde hade lånat från den stoiska
filosofien, kristendomens ädle förelöpare, om
människornas väsentliga jämlikhet, grundsatser, som
gjordes till ledande principer för lagskiparne vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
