- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / I. Romerska kulturen under de två första århundradena efter Kristus /
196

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

finnes nämligen ännu i dag griftbvalf, som ägts
gemensamt af slafvar i ett ocb samma bus, och i hvilka
grafurnorna efter en mängd sådana blifvit nedsatta
i förvaringsrum, försedda med någon kort inskrift.
Dessa inskrifter meddela ofta, hvilka tjänster de
af-lidne slafvame bestridt hos sitt herrskap. För att
då endast nämna, hvilka slafvar, som måste hålla
sig i beredskap, när deras herre skulle gå ut, så må
här anföras fackelbärare, lyktbärare, ytterklädernas
påtagare, sandalernas eller de andra skoplaggens
på-tagare, bärstolsslafvarne, öfverbärstolsslafven och de
sin herre på gatan följande lakejerna. Slöseriet med
arbetskrafter främjades ytterligare därigenom, att
mycket, som nu för tiden uträttas med maskiner
och instrument, då förrättades genom människor.
Så t. ex., då man icke ägde andra tidvisare än
solur och vattenur, men ville vara noggrant
underrättad om hvad tiden led både dag och natt, så hade
man en särskild afdelning slafvar, hvilkas enda
uppgift var att noga iakttaga detta, så godt sig göra
lät, och att städse stå färdige med svaret på frågan
hvilken timme det var. Herrskapet sökte så mycket
som möjligt befria sig från alla ansträngningar, äfven
andliga ansträngningar, som kunde kastas på
slaf-varne. Skulle ett bref skrifvas, så inkallades
sekreteraren eller stenografen — ty äfven romarne kände
snabbskrifningskonsten — och han hade att skrifva
det efter herms eller fruns diktamen; ville man läsa,
så inkallades lektören att läsa högt. Var herrn
författare eller föll det honom annars in att skrifva
eller hålla tal i något ämne på ett sätt, som kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free