- Project Runeberg -  Kulturhistoriska föreläsningar / I. Romerska kulturen under de två första århundradena efter Kristus /
203

(1903-1906) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och detta ej blott vid själfva hofvet, utan äfven vid
de talrika förvaltningsgrenarne i Rom och i
provinserna, besatta af kejserliga slafvar. Att dessa platser
voro indräktiga bevisas af åtskilliga fakta. En
kejserlig slaf, som på rekommendation af sedermera
kejsar Otho fått ett öfverräntmästareämbete af
kejsar Galba, bevisade sin tacksamhet för
rekommendationen med att skicka en gåfva af 160,000 kronor
till denne samme Otho, om hvilken han visste, att
han ofta var stadd i penningbekymmer. Om en af
kejsar Claudius’ slafvar, Rotundus, som var
öfver-räntmästare i Spanien, berättar Plinius i sin
Na-turalhistoria, att han ägde ett silfverfat om 500
skålpunds vikt, för hvars förfärdigande han låtit
uppbygga en särskild verkstad, samt att andra under
honom ställda finansämbetsmän, slafvar likasom han,
begagnade tillfället, som denna verkstad erbjöd, för
att åt sig själfva låta gjuta silfverfat, som visserligen
vägde mindre, men likväl voro kolossala. Men trots
dessa rikedomar, trots dessa ämbeten och trots det
större eller mindre inflytandet vid hofvet intet
socialt anseende! Desse slafvar kunde vara eftersökte
och föremål för smicker af de förnämste senatorer,
när man förutsatte, att de kunde öfva något
inflytande, om ej på kejsaren själf, så åtminstone på
hans omgifning. Men själfva föremålen för detta
smicker visste allt för väl, att de dock i grunden
voro föraktade, och om de ville glömma det, fingo
de allt emellanåt obehagliga påminnelser därom.
När kejsar Hadrianus en gång fick se en af sina
ofrie hofämbetsmän gå på gatan mellan två senatorer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrkultur/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free