Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycken och nycker. Värst var dock tanken på
barnens framtid. En af skalderna från den romerska
kejsartiden säger också, att ju ädlare en slafvinna
var till sina tänkesätt, dess mer förskräcktes hon för
utsigten att varda moder och upphof till ett barn,
som, vanäradt redan genom sin börd, kunde
ytterligare vanäras af sin herres vällust eller grymhet.
Detta, att slafveriet gaf slafvarnes ägare fria tyglar
i tillfredsställandet af sina lidelser, var en af denna
institutions många förbannelser. Emellertid inträffade
det rätt ofta, att en husbonde allvarligt förälskade
sig i en slafvinna och gjorde henne till sin hustru.
Lagen tillstadde detta för alla frie män, med
undantag för senatorer och senatorssöner, och att den
allmänna meningen icke uppfattade detta som en
neslig mésalliance kan man sluta däraf, att sådana
äktenskap omtalas på många grafvårdar, Däremot
förbjöd lagen vid hårda straff och sedan kejsar
Konstantins tid tillochmed vid dödsstraff en fri kvinna
att gifta sig med en slaf. Men detta förbud hade
ingen verkan. Det är återigen grafskrifterna, som
meddela oss, att dylika äktenskap förekommo ofta.
Det fanns fria kvinnor, till och med förnäma
kvinnor, som afstodo från sin samhällsställning och bröto
sina familjeband, för att följa sitt hjärtas böjelse,
och som då mannen aflidit, öppet bekände på hans
grafvård: »denne min make var förut min slaf; jag
älskade honom i lifvet, och jag begråter honom i
döden.»
En mängd grafvårdar ha slutligen kommit till
vår tid, som husbönder låtit uppresa öfver slafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
