Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla hufvudstaden. Bort från de guldglänsande
sa-larne, utbrister skalden Lucretius, bort från de yppiga
fester, som belysas af kandelabrarnes lågor, bort
från dem, när våren ler och strör blommor öfver
de gröna ängarna, för att hvila vid bäcken i det
mjuka gräset i skuggan af det höga trädets krona 1
Virgilius talar med trånad om de sköna nejder, som
han sett med sin fantasis ögon: Arkadien,
Tempeda-len, Taygetus och Hsemus. O I alltför lycklige
landt-män, om I endast känden eder egen lycka! utropar
han i en vers, som ofta ses anförd. Horatius
känner icke tillvarons sällhet, utan då han ensam eller
med en vän får vara i skogen, vid bäckens strand
under de mosshöljda klipporna. Skalden Propertius
finner äfven parkernas och trädgårdarnes natur kall
och konstlad; och mer än af alla trädgårdskanaler
och blomsterrabatter och tuktade träd tilltalas han
af den ensamme bäcken, som själf får söka sitt lopp
igenom dalen, af de naturliga ängarnas
blomsterrikedom och af trädet, som växer i den ensliga
berg-skrefvan. Man kan vara dess mer förvissad om
uppriktigheten af dessa känslor för naturen, som desse
skalder icke hade några föregångare i den vägen att
kopiera, ty deras förebilder grekernas natursinne
yppade sig aldrig på detta sätt, visade aldrig den
sentimentala och trånande karakter, som för första
gången öppet träder i dagen hos kejsartidens skalder.
Intet tvifvel således därom, att romarne under
detta tidehvarf hade ett utbildadt sinne för naturen,
lifligt och djupt på samma gång. Frågan är
fördenskull endast den, huru beskaffadt detta natursinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
