Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vi uppfattade deras skönhet; men att skillnaden
var den, att romarne hade så att säga sin graderade
skala såväl för naturscenernas skönhet, som för all
annan, och att berglandskapen fjärmade sig mer än
de flesta andra från bvad de betraktade som
naturens skönhetsideal. Att romaren icke var slö för
intrycket af det sublimt stora, det dystra, ödsliga,
vilda och förskräckande i naturen, bevisas just af
det intryck alpnaturen gjorde på honom, då han
kallade den förfärande, ryslig; men att dölja detta
intryck af förskräcklighet, som en sådan natur
ovillkorligen måste utöfva på hvarje friskt, emottagligt
och icke af teoretiskt estetiska funderingar eller af
dagens mod förkonstladt sinne, det kunde icke falla
honom in. Hade han, i likhet med den moderna
tidens turister, uttömt språkförrådets tillgångar, för
att gifva uttryck åt sin häpnad och beundran för
alplandskapen, så hade han vändt upp och ned på
den skönhetsskala, som varit alla förflutna tiders,
med undantag för de sistförflutna hundra årens,
och som säkerligen äfven skall varda framtidens,
nämligen den skönhetsskala, hvilken som ideal
uppställer en natur, som harmoniskt och fridstiftande
talar till människohjärtat, en natur, hvari människan
verkligen kan känna sig hvardagligt hemma, när hon
icke vill som Byrons Manfred vid den mänskliga
känslans snögräns kämpa med hemska,
människo-fientliga makter. Romaren ville icke tappa bort
sig själf i intryck af en natur, inför hvilkens
oerhörda, men kvantitativa storhet människan tryckes
ned till ett försvinnande intet.
Kulturhistoriska föreläsningar. I. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>