Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagg» öfver den hedniske skaldens stoft och till
slut utbrista:
»Om jag mött dig på min stig,
Hvilken man jag gjort af dig,
Du, den störste skald af alla!»
Ett af munkar författadt skådespel, kalladt »Den
helige Martialis», låter i en af sina scener gamla
testamentes profeter samla sig omkring Jesu vagga
för att Iofsjunga världens nyfödde frälsare. Men i
profeternas kor blandar en hedning sin stämma, och
denne hedning är Virgilius. Äfven han prisar med
samma andakt och hänförelse den nyfödde
judakonungen. — Man var öfvertygad därom, att om
Virgilius lefvat i Palestina på Jesu tid, skulle han
måhända blifvit hans älsklingslärjunge näst Johannes.
Sådan var den makt som denne skald utöfvade på
medeltidens fantasi. Fördenskull är det också
Virgilius, som Dante i sin Divina Commedia väljer till sin
ledsagare, när han har att genomvandra hälvetets
förfärliga kretsar. Virgilius är här hans vägvisare och
på samma gång hans beskyddare; sedan den rysliga
vandringen slutat, följer honom Virgilius äfven
uppför reningens- eller skärseldens berg, till hvilket
uppgången vaktas af en annan ädel hedning, den romerska
frihetens siste försvarare, Cato den yngre. Den
skildring Dante härunder gifver oss af hednaskaldens
gestalt yppar i hvarje ord hans sympati och beundran
för denne. Äfven folktron under de mörkaste
århundradena af medeltiden hedrade på sitt vis Virgilius;
hon uppfattade honom, underligt nog, som en
välgörande och människoälskande trollkarl och hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
