Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest spännande ocb fantasirikaste poemer på långt
när icke så roliga som sina lekar, ja, att pedantiske
lärare kunde göra äfven en så beskaffad
undervisning ytterligt torr och ledsam, kan man taga för
gifvet, äfven om det icke bestyrktes af yttranden från
själfva denna tid. En af Roms i moralisk mening
sämre författare, den kvicke, men föraktlige Martialis,
tyrannen Domitianus’ hofpoet och smickrare, hvars
dikter till stor del äro af sådan beskaffenhet, att de
icke kunde sättas i ungdomens händer, frågar sig
själf på skämt i ett af sina epigram, om han skall
öfvergifva den genre, hvari han hitintills författat,
för att i stället dikta poem, som kunde bereda honom
äran att varda deklamerad i skolorna och blifva
gjord till föremål för tusentals flickors och pojkars
hat. Människonaturen har således sedan den tiden
varit sig lik. Men detta hat, jämförligt med det, som
vår tids skolgossar hysa till Cornelius Nepos, gaf
snart med sig. Ungdomens smak fick sin riktning
af hvad han fick lära, och intrycken, som man fått
i sina tidiga och emottagligaste år, bibehöllo sig
för hela lifvet.
Gossar med rikare begåfning eller med formkänsla
och formtalang drefvos genom en sådan
skolundervisning till tidiga poetiska försök på egen hand. Ovidius
berättar om sig själf, att han redan som halfvuxen
gosse skref vers. Fadern afrådde honom därifrån, och
han ville lyda, men kunde icke; hvad han .skref,
ja hvad han talade, formade sig af sig själf i rytm
och takt, och han fann sig vara född till skald.
När han offentligen föreläste sina första dikter inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
