Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken ingen dödlig vågar stiga ned till underjorden,
och med svärdet i den andra handen, har Eneas,
följande i sibyllans spår, störtat sig in i det rysliga
klippgap, som i närheten af Avernsjön öppnar sig
till Hades. De omgifvas där af en natt, sådan som
den »i skogens djup, när Jupiter höljer med skuggor
himmelens hvalf, och tingens färg af natten beröfvas»,
och »månen med sveksamt ljus den famlande
vandraren irrar». I den tomma ödsliga rymd de
genomvandra, förgården till det egentliga Hades, se de
spöklika gestalter skymta. Det är de hämnande
samvetsaggens, de bleka sjukdomarnes, hungerns,
bekymrens och dödens skuggor. Midt på detta fält
står en vidtskyggande alm, bland hvars blad de
drömmar gömma sig, som nattetid uppstiga för att
dåra människorna, öfver marken smyga vidunder
af alla slag: drakar, gorgonor och harpyer. Eneas,
slagen af häpnad vid deras åsyn, griper till
svärdet; men sibyllan påminner honom om att det är
endast hamnar, väsenlösa skuggor, som här
om-gifva dem.
Det ödsliga fältet begränsas af en flod med
svarta böljor — Akeron. Här är färjan, på hvilken
Karon öfverflyttar de dödes skuggor till Hades.
Flodstranden är öfverhöljd af dessa skuggor, gamla och
unga, män och kvinnor, talrika som de af
höstvinden förströdda bladen i skogen och hvarje ögonblick
förökade, alla med famnen sträckt att nå den
mot-liggande stranden, alla bedjande den dystre
färjemannen att få varda de förste, som han sätter öfver.
Då han ser Eneas och sibyllan, vredgas han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
