Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöd af liberalaste art kommo dem till hjälp i och
för större byggnadsföretag. Tempelläkarnes ställning
fritog dem från ekonomiska bekymmer, och deras
sociala anseende i egenskap af asklepiader och
heros-ättlingar var tillräckligt att motväga ärelystnadens
lockelser. Ej underligt därför, att den verksamhet
dessa tempel och sjukvårdsanstalter utöfvade firades
mångenstädes af befolkningarna med årligen
återkommande fester, och att helgedomarne voro
smyckade med dyrbara gåfvor, guld- och silfverkärl,
bildstoder och målningar. Grundidéen, hvarpå dessa
anstalter hvilade, var den att religion och estetik,
vetenskap och människokärlek skulle räcka hvarandra
händerna och samverka till ett lyckligt resultat. Där
de psykiska krafterna i människonaturen, de
öfver-sinnliga instinkterna och de estetiska drifterna kunde
vara af gagn för kuren, där skulle de ock af den
erfarna vetenskapen tagas i anspråk för densamma.
Detta var en tanke i fullständig harmoni med
Greklands hela världsåskådning. I den grekiska, ej i den
romerska världsåskådningen, hade också dessa
skapelser sin grund. Eskulaptemplet i Rom, som äfven
var en koloni från Epidaurus, hade mer än något
annat att kämpa med vedervärdigheter. Det var
Roms ädlaste stiftelse, dess förnämsta
barmhärtighets-anstalt, hvilken enligt de faststående reglerna för
Eskulaptemplen lika vänligt öppnade sig för den
fattige som för den rike, för Slafven som för den frie.
Af denna barmhärtighet begagnade sig rike slafägare,
för att sända ålderstigne och utarbetade slafvar, af
hvilka de icke längre kunde draga nytta och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
