Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetandet, innan de hunnit att närmare orientera sig
på stället. Pausanias yttrar förbehållsamt, att det
icke är på ett och samma sätt som uppenbarelsen
meddelar sig åt alla; utan somlige få syner därnere,
andre se ingenting, men höra något. Plutarkus
meddelar en berättelse, om hvars trovärdighet han
likväl själf synes vara tvifvelsam, i hvilken en Timarkus
från Chseronea, en samtida till Plato, omtalar hvad
han erfarit i Trofonius’ grotta. »När jag kommit
dit ned», förtäljer denne, »fann jag mig omgifven
af djupt mörker. Jag läste en bön och förblef länge
liggande på marken utan att rätt veta om jag var
vaken eller drömde. Men jag tyckte mig slutligen
förnimma ett dån och kände straxt därefter som om
jag fått i hufvudet ett slag så våldsamt, att
hufvud-skålens fogor lossnade och själen flydde sin kos.»
På denna förnimmelse följde en rad af drömsyner,
under hvilka han tyckte sig stadd på en resa, som
räckte i två dygn.
Pausanias försäkrar, att de orakelbesökande
kommo ut ur grottan på samma sätt som de kommit
därin, d. v. s. med fotterna först. Därom kunde dock
endast prästerna veta något, ty den besökande
lämnade aldrig Trofonius’ grotta utan i medvetslöst
tillstånd, möjligen på grund af ur marken uppstigande
gaser. Den medvetslöse bortbärs af präster och
sattes på en tron, som kallades Minnets. De ljud
han där utstötte eller de ord han där omedvetet
talade iakttogos af prästerna, som också skulle hafva
förmått att genom frågor, ställda till honom, få fram
upplysningar om hvad han i grottan sett eller hört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
