Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framgår som otvifvelaktigt af tidens litteratur, att
denna icke hade förfallit under kejsartiden. Då som
förr samlades familjen hvarje morgon till gemensam
bön och till ett bord-offer. Innan man satte sig till
bords, lästes en bordsbön, och när man stigit upp
från hufvudmåltiden, lästes likaledes en bön. Tre
dagar i månaden voro familjehelgedagar, och till
dessa trettiosex helgedagar kommo under årets lopp
festen på husfaderns födelsedag, en fest för närmare
släktingar, Saturnaliefesten och dödsfesten för aflidna
fränder och förfäder. Medelpunkten i husandakten
var den kult, som ägnades husets lar och penater.
Såväl penaterna som laren voro hemmets
skydds-gudomligheter. Om deras ursprungliga betydelse och
åtskillnad kan ingenting med full visshet afgöras.
Penaterna voro alltid två i hvarje hem; laren var
alltid en. Hemmets eldstad var tillika altar åt
penaterna och uppbar deras bilder. Laren synes hafva
haft sitt eget lilla kapell, som dock kunde vara
öppet äfven för penaterna, hvilka då hade sin plats en
å hvardera sidan af laren. Den, som mig synes,
bäst grundade åsikten om penaternas mytologiska
natur är den, som framställts af Marquard. Enligt
den voro de egentligen skyddsgudar öfver hemmets
spannmåls-upplag, visthus och förrådsrum. Med
undantag för spiskammaren eller skafferiet, som
dagligen begagnades, voro samtliga dessa ställen omgifna
i romarens fantasi af en mystisk helgd. Hvem
som helst af husets innevånare fick icke hämta
något därifrån; knappt husmodern eller husfadern
till-lät sig det. När dörren till visthuset öppnades, borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
