Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidernas lopp en hel mängd på grekiska språket
författade skrifter, som utbredde de falskaste
föreställningar om israeliterna och delvis lyckades vinna
gehör äfven hos bildade romare. Så ville den
utmärkte romerske häfdatecknaren Tacitus veta, att
judarne framför allt ålade sina proselyter att förakta
gudarne, att förneka fäderneslandet, att ringakta
föräldrar, barn och syskon. Och skalden Juvenalis
trodde, att Moses’ lag ålade judarne att icke visa
någon, som gått vilse, rätta vägen, om han ej vore
jude, och att ej visa en icke-jude till en källa eller
räcka honom en dryck vatten, äfven om han
för-smäktade af törst. Den ohyggligaste beskyllningen
mot dem — att de nämligen årligen i all hemlighet
förrättade ett människo offer — var redan då
utspridd. Ryktets upphofsman var en egyptier vid
namn Apio, som ville veta, att de palestinensiske
judarne årligen bortsnappade en ung grek, gödde
honom med läckerbitar, offrade honom i en skog,
åto hans inälfvor och under måltiden svuro grekerna
evig fiendskap. Det bör tilläggas, att denna
beskyllning ej vann ringaste tilltro hos de romerska
myndigheterna, och att beskyllningen för
människooffer riktades äfven mot de kristne. Hade således
judarne då, som alltid, många fiender, så saknade
de dock ej heller vänner. Det kunde omöjligen
undgå opartiske iakttagare, att detta folk var utrustadt
ej endast med frånstötande, utan ock med ädla
egenskaper. Vanligen voro deras kommuner ganska
fattiga; men så långt de förmådde, hjälpte de
hvarandra ömsesidigt, och att de hade ibland sig många,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
