Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud myterna uppkommit?» På flere vägar sökte
de det rätta svaret på denna fråga. De fleste
stannade vid den åsikt att gudasagorna eller myterna äro
allegorier, äro, så att säga, bildskrifter och
liknelser, i hvilka forntidens vise män nedlagt sina
tankar eller sina uppenbarelser om universum, om
naturen och hennes lagar. Myterna, sade t. ex.
filosofen Aristoteles, innehålla de älste förfädernas
filosofi; gudarne äro ingenting annat än de sista
substanserna eller världsprinciperna, och med den högste
guden menas den kraft, som enande
genomströmmar världsalltet. Men de former, hvari dessa
filosofiska åsikter blifvit stöpta, omklädnaden, som de
fått, har intet egentligt värde; den är diktad, för att
tjäna statens intressen och gripa den tanklösa
massans fantasi. De stoiske filosoferna voro af en
liknande åsikt. Med gudarne, sade de, menas naturens
krafter och lagar, som i grunden endast äro
företeelser af en enda högsta kraft och en enda högsta
lag. Så äro också de många gudaväsen, som
myterna omtala och på hvilka folken tro, ingenting
annat än olika uppenbarelseformer af en enda
allsmäk-tig gud, den lefvande och tänkande kraften i
universum. För stoikerna, likasom för Aristoteles, var
således den hedniska religionen ett slags filosofi,
framställd i bilder. Men filosofiska abstraktioner kunna
icke framställas i bilder på ett riktigt och felfritt sätt.
Myterna eller gudasägnerna måste fördenskull hafva
sina fel och brister. De måste, när de framställa
naturkrafterna såsom gudomliga personer och under
mänsklig gestalt, gifva åt dessa personer någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
