Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en gammal höna och några korn rökelse, som
för öfrigt brunno så dåligt, att jag knappt med
yttersta nästippen kunde uppfånga någon vällukt.
Efter ändade libationer begåfven I er alla därifrån.
Men mig föll det in att göra en liten aftonvandring
i staden. Jag irrade omkring på gatorna, tänkande
på den dar sjökaptenens knusslighet, tills jag kom
till målningsgalleriet, där de stoiske filosoferna pläga
ha sina sammankomster. Där var mycket folk
sam-ladt, dels i pelargången, dels därutanför. På en
upphöjning stodo två män, som samtalade högt och
ifrigt. Jag förmodade genast, att det var filosofer,
fick lust att höra hvad de hade att säga, iklädde
mig genast en filosofs skepnad och armbågade mig
fram genom hopen, som naturligtvis icke anade, hvem
jag var. Jag såg nu att det var epikuréen Damis
och stoikern Timokles, som disputerade med
hvarandra. Den fräcke Damis påstod, att vi gudar icke
bekymra oss om hvad som försiggår på jorden; ja
han lät tydligt nog förstå, att vi enligt hans mening
alldeles icke existera. Sina åsikter uttalade han
med ett lugn och en köld och ett leende på läpparne,
som kunde göra till och med en gud förargad.
Visst är, att hans öfverlägsna och hånande hållning
hade högeligen uppretat hans motståndare, den
hedersmannen Timokles, som försvarade vår sak med
häftig ifver, i det han lofordade vår omsorg om
världen och visade, huru vi inrättat allt i skönaste
sammanhang och fullkomligaste ordning. Men stackars
Timokles var redan hes och alldeles utmattad.
Inseende den fara för nederlag, som sålunda hotade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
