Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I min föregående föreläsning afslutade jag
skildringen af Lukianos, den siste representanten för ett
omstörtningsparti på den antika religionens område.
Hans sak var hopplös, och hans verksamhet
efterlämnade intet märkbart spår.
Beundrande läsare hade han visserligen icke
saknat — läsare, som hade sitt nöje af hans satir, hans
kvickhet, hans djärfva anlopp mot häfdvunna
föreställningar. Men det är stor skillnad mellan sådane
läsare samt en krets af entusiastiske, till handling
färdige lärjungar. Hans program var allt för negativt, för
att han skulle kunnat samla sådane omkring sig.
Han fick nöja sig med att beundras af en krets
förnäme, slappe och likgiltige epikuréer — af
människor, som, utan att kunna värmas af det sedliga
allvar, den omutliga sanningskärlek, som låg på
bottnen af hans hån och löje, betraktade hans
skrifter endast som en pikant förströelse, ett uppslag till
spirituella samtal i salongerna, en krydda på
säll-skapslifvet — människor, som hade en förunderlig
likhet med de parisiske salongshjältarne och salongs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
