Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af alla Greklands filosofiska skolor var det den
stoiska, som mest anslog och bäst passade för den
romerska nationalkarakteren, sådan denna ännu
fort-lefde under den romerska kejsartiden. Under det
tidsskede jag nu skildrar ägde hon stort inflytande
i Rom, icke genom mängden af anhängare, ty
särdeles många voro de aldrig; men genom desses
kraftiga skaplynne, sedliga hänförelse och deras ofta höga
ställning i samhället. Allt hvad Rom ägde kvar af
själfständiga och hjältemodiga sinnen kände sig
draget till denna skola; då vi i det kejserliga Roms
häfder läsa om män och kvinnor, hvilkas
skaplynnen påminde om deras förfäders under fristatens
bästa tid, så är det en regel med få undantag, att de
tillhöra den stoiska skolan, medan man å andra
sidan finner, alt epikuréerna ställde sig under
korruptionens och servilismens fana. Och enär det under
cesarismens första århundraden förnämligast är
stoikerna, som söka reformera den antika hedendomen,
så är det framför allt den skolans religiösa åsikter
som vi nu skola taga i betraktande.
Äfven stoikerna ansågo, att man blott oegentligt
kan tala om flere gudar, ty i sanning gifves blott
en enda Gud. Men medan Platos efterföljare tänkte
sig det högsta väsendet existerande likasom utanför
och ofvanför världen i idéernas osynliga himmel, så
antogo stoikerna ett innerligare förhållande mellan
Gud och hans skapelse. Gud, sade de, är den
inneboende verkande kraften i världsalltet. Skapelsens
skönhet och ändamålsenlighet bevisar, att
hon’härrör från en tänkande ande. Och enär skapelsen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
