Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat inplanta i de ungas hjärtan de sedliga
grundsanningar, hvilkas frånvaro nedsätter en religion till
formalism och vidskepelse. Denna lucka ville
stoi-cismen fylla. Han ville öfvertaga lärarens,
predikantens och själasörjarens kall. Själfva begreppet om
ett sådant kall var i den antika världen något nytt.
Äfven i detta afseende vardt således stoicismen till
en kristendomens föregångare.
Behofvet af ett lärare- och själasörjarestånd hade
gjort sig allt mer gällande. Men det var icke till
den romerska statsreligionens präster man kunde
vända sig för att söka moraliskt stöd för sin vandel
eller tröst och hugsvalelse i olyckan. Redan under
republikens sista tider hade en ryktbar statsman och
skriftställare, Cicero, fäst uppmärksamheten därpå.
Mot andens sjukdomar och missbildningar finns,
anmärkte han, ingen bot utom i filosofien. Denna, som
från början hufvudsakligen åsyftat att tillfredsställa
begäret efter vetande, hade under tidernas lopp
blifvit något annat och mer: en vägvisare till dygden
och lycksaligheten, en vägvisare till Gud. Hon hade
uppvuxit oberoende af den rådande religionen, ofta
under kamp med denna. Nu stod hon där som
uppenbararinna af religionens väsen, och, erkänd som
sådan af de tänkande, vände hon sig nu till
folkreligionen som en vänlig lärarinna vänder sig till ett
barn, hvilket hitintills lefvat i fantasiens värld, utan
att rellektera öfver sig själf, men nu bör uppfostras
till klarare begrepp och själfkännedom. Den
historiska utvecklingen hade sålunda åt filosofskolorna
förbehållit den hitintills tomma platsen för ett lärare-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
