Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringstid som denna plan till ett världsapostolat
fick rot i de romerske stoikernas sinne; det var
under de lysande förhoppningar de åren buro i sitt
sköte, som denne tanke, så svindlande han var, dock
icke syntes dem för djärf. Kejsaren var endast
sjutton år gammal; han var snillrik och mångsidigt
be-gåfvad; hans lynne hade ditintills endast uppenbarat
älskvärda sidor, han syntes tillgänglig för allt stort
och vackert, hans fantasi var liflig, han uppeldades
lätt till hänförelse. Och som ministrar stodo vid
hans sida hans båda lärare, filosofen Seneca och
gardets öfverbefälhafvare Burrus, som båda tillhörde
pelarne inom det stoiska förbundet.
Men huru fruktansvärdt dessa förhoppningar skulle
gäckas! Det är ett pinsamt skådespel, den strid som
under några år fördes mellan desse lärare å ena sidan
samt epikuréerna och stoicismens öfrige motståndare
å den andra om den unge kejsarens själ. Bland den
mängd af faktorer, som spelade med i denna kamp,
skönja vi tydligen de två fientliga världsåskådningarna,
stoicismen och epikureismen — den senare
längesedan blottad på allt godt, som han i sin ursprungliga
gestalt hade och numera endast ett namn, under
hvilket den råaste själfviskhet, parad med
njutnings-raseri dolde sig. Stoicismen vardt slagen; hans
förnämste anhängare mördade, såsom Rubellius Plautus och
andre, eller tvungne att döda sig själfve, såsom Seneca,
skalden Lucanus och senatorn Thrasea Psetus, eller
landsförvisade, såsom Musonius Rufus och den stora
mängden af stoiske vishetslärare i Rom,
Man beskyllde åtskillige stoiker för att ha h^ft sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
