Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plikt och syskonkärlek, som gripit de massor af
ditintills hopplöst trälande människor, hvilka nu sökte
tillflykt, tröst och andlig glädje i församlingens
armar. Våld skulle aldrig vara af nöden för att
verk-liggöra en sådan demokrati. Hvilken herre, som
fattats af Jesu ande, skulle kunna uthärda att se
trälen, sin broder, i de bojor denne ditintills burit?
Hvilken träl, som valt Kristus till sin förebild, skulle
icke genom glad och tålmodig pliktuppfyllelse
slutligen nödga äfven en tyrannisk herre att i Slafven
erkänna en varelse, som Gud har kallat till frihet?
Ropet ljöd till massorna: vägen till Golgata har
öppnat vägen till friheten 1
Snart hafva nitton århundraden förflutit, sedan
detta rop för första gången ljöd. Det kan då icke
anses för tidigt att fråga sig: har det sublima rönet
lyckats? har de första kristiansläktenas hopp gått i
uppfyllelse? Det är en fråga, på hvilken enhvar af
oss redan vet svaret. Hoppet har icke gått i
uppfyllelse. Århundrade efter århundrade har vetat det
med sig. Århundrade efter århundrade försöka
kristenhetens innerligaste andar att upptaga rönet på nytt.
Men religionernas värde är att mäta efter de ideal
de uppställa som mänsklighetens mål. Den högsta
religion är den, som uppställer det högsta ideal
såväl för den enskilda människan som för det
framlida samhället. Ett högre ideal för den enskilde är
icke möjligt än budet: »varen fullkomlige, såsom
eder himmelske fader är fullkomlig»; ett högre ideal
för samhället icke möjligt än det som erkänner ingen
annan åtskillnad mellan människorna än den som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
