Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
proselyter var i hans ögon en rättighet, som hvarje
religion och således äfven kristendomen ägde, och
förutan hvilken ingen religion kan sägas hafva
frihet. Men, tillägger han, den som ej vill omvända sig till
oss, har samma naturliga rätt, som vi förbehålla oss
själfva, till frihet i religiösa ting. Att söka toinga
en annan till samstämmighet i tron, det år ett brott
mot religionen. — I tvenne skrifter har denne kristne
kyrkofader på det kraftigaste inskärpt hvarje
människas rätt att få öppet bekänna hvad hon i hjärtat
tror, denna tro må kalla den högste för Gud eller
Zeus elier för himmelen eller hvad annat som helst.
De kristne bland hans samtida synas alla hafva
varit af samma mening. Men också var kyrkan då
ännu den undertryckta, stridande och lidande.
Tyvärr glömdes denna grundsats, sedan kyrkan vardt den
triumferande, för att först efter århundraden af
ofördragsamhet och förföljelser åter komma till sin rätt.
Det är lätt att inse med hvilka ögon de
hedniske romarne skulle betrakta en lära, bland hvars
anhängare det fanns många, som vägrade att pryda
sina dörrar med lager eller smycka sina hem på
statens festdagar, vid högtidligheter för kejsaren, vid
underrättelsen om segrar, som de romerska vapnen
vunnit. De kunde icke uppfatta delta annorlunda
än som yttringar af ett likgiltigt eller rent af
fientligt sinnelag mot det samhälle, hvars medborgare
de voro och hvars skydd de åtnjöto. Och
misstan-karne syntes bekräftade, när månge bland de kristne
vägrade deltaga i borgerliga förrättningar. De
an-sågo sig hafva gjort nog, när de betalade till upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
