Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besökarne angrepos och dödades af en fanatisk
pö-bel. Från alla håll inlupo klagoskrifter, att de
hedniska templen skändades eller nedrefvos, att de i
dessa tempel bevarade konstens mästerverk — ty
många tempel voro på samma gång skulpturmuséer
och målningsgallerier — sönderslogos eller
uppbrändes, att jordägarne, som icke voro kristianer, drefvos
med våld från hus och hem och sågo sina gårdar
tagas i besittning af de kristnas menigheter. Men
klagomålen lämnades utan afseende. Mer och mer
sågo sig hedningarne rättslöse, i synnerhet i rikets
östra provinser, där den kristna delen af
befolkningen var jämförelsevis talrikast. Mer och mer sågo
de sig på nåd och onåd öfverlämnade åt det gynnade
partiets godtycke.
Medan detta pågick, hade själfva den kristnade
kejsartronen och det till större delen kristnade
hof-vet blifvit skådeplatsen för tilldragelser af ohygglig
art. Inom den kejserliga familjen rasade bröder
emot bröder, fränder emot fränder. Knappt hade
Konstantin — kallad den store och verkligen stor
som brottsling — lagt sina ögon tillsammans, förrän
en af hans söner lät mörda två hans bröder samt
de till medregenter utnämde brorsönerna med deras
vänner och anhängare. Af kejsarens brorsöner
skonades endast två gossar, den tolfårige Gallus och
den sjuårige Julianus, den förre dock endast för att
lefva ett lastbart och blodbefläckadt lif, men slutande
med, att äfven han vardt mördad.
Julianus’ öden känna vi. Förvisad som
yngling till Athen, där den nyplatonska filosofien ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
