Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundradet, tills kejsar Justinianus år 529 förbjöd all
undervisning i filosofi, afskaffade de filosofiska
läro-stolarne och indrog den nyplatonska skolans i Athen
betydliga förmögenhet till statskassan. Den siste
offentlige läraren i filosofi i romerska världen,
Da-mascius, tog, jämte sex andra nyplatonske filosofer
— allt som nu var kvar af denna skola — sin
tillflykt till Persien, hvars konung Kosroes öppnade för
dem sitt hof. Då de några år därefter grepos af
hemlängtan, var Kosroes ädelmodig nog att i ett
fredsfördrag med Justinianus insätta en punkt, som
tillförsäkrade de hemvändande männen säkerhet till
lif och rättighet att få dö i sin tro.
Så ändade den grekisk-romerska hedendomen,
åtminstone till skenet. Men hedendomens fall var
icke kristendomens seger. Det var endast
hedendomens bästa och ädlaste element, som stupade i
striden. Dess sämre beståndsdelar räddade sig i
massor in i den kristna kyrkan, och detta ökade
visserligen de namnkristnes antal, men icke det
kristliga lifvets renhet och kraft. Ingen framgång,
som kyrkan vunnit med våldets vapen, kan kallas
en kristendomens seger, om än Han, som leder
världens öden, gör det så, att äfven det onda måste
tjäna det godas sak. Kristendomen, så har Paulus
siat, vinner inga andra verkliga segrar än dem han
tillkämpar sig med den kärlekens ande, som kan
öfvervinna allt. Och en af kristendomens vackra
segrar är väl den, att vi nu alla, som prisa honom
såsom världens välsignelse och det enda säkra hoppet
för ett fortsatt framåtskridande, kunna göra det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
