Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var då nyplatonikern Julianus innehade cesarernas
tron. De skrifter denne märkvärdige kejsare
författat lämna oss en tämligen klar bild af den religion
han ville sätta i kristendomens ställe.
Denna religion sträfvade, såsom jag förut nämt,
att i ett allomfattande helt förena alla filosofier och
alla de religiösa uppenbarelser, hvilka sedan urtiden
skulle blifvit de olika folken förlänade. Egyptern
och syriern, hellenen och romaren, galliern och
germanen skulle vid inträdet i det nyplatonska templet
och vid invigningen i dess tros mysterier återfinna
det ädlaste och bästa, som deras egna fäder tänkt
och trott. Monoteisten skulle under det templets tak
kunna räcka polyteisten handen, och båda här
återfinna sina tankar harmoniskt förenade. Den
abstra-herande filosofen och den i obestämda
sammanflö-dande känslor och föreställningar försänkte mystikern
skulle här i förening finna sina andliga kraf
tillfredsställda.
Högst öfver allt står i denna religion det
gudomliga urväsendet, den onämnbara, för
människotanken aldrig till fullo uppfattliga urgrund och
medelpunkt, ur hvilken alla andra väsen i på hvarandra
följande böljeslag emanerat såsom ljusvågorna utstråla
från solen. Den emanationskrets, som närmast
om-gifver denna universums andliga medelpunkt, består
af de väsen, hvilka folken dyrkat som gudar och åt
hvilka de rest tempel. Utanför denna krets och allt
längre bort från den andliga medelpunkten befinna
sig de öfriga emanationskretsar, hvilka tillsammans
bilda världen med dess olika tillvarelseformer. Dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
