Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag skulle falla för vapen. Jag tackar den eviga
gudomligheten, att jag ej dukat under för hemliga
stämplingar eller för en lång sjukdom eller fått ett
nesligt slut, utau att jag midt under loppet af
härliga segrar fått skiljas hädan». Hans ord innebära,
att han emotsåg döden med glädje, ej med fruktan,
att han var orubbligt förvissad om själens
odödlighet, och att han var genomträngd af tacksamhet mot
Försynen. Men af det kristna syndmedvetandet och
försoningsbehofvet finner man intet i hans ord. Han
var endast trettiotvå år gammal, när han dog. Med
honom försvann det sista hoppet om den gamla
troslärans och den grekisk-romerska kulturens räddning
från undergång.
Man kan ej beskrifva det intryck Julianus’ död
frambragte i den grekisk-romerska världen.
Pilskottet, som ändat hans bana, inträngde smärtsamt i
tu-sendens hjärtan. Djupast träffades de filosofiske
hellenisterna. Deras förhoppning på framtiden var
med ens slocknad. Vårt Ilion, klagade de, har
förlorat sin Hector; vår kulturs murar skola ramla.
Också dröjde det ju ej heller länge, innan
barbariska århundraden, seklers natt med djupt mörker
fastän också med genom mörkret blinkande stjärnor,
rullade hän öfver Europa.
Dock må man härvid akta sig för att taga för
gifvet, att icke denna natt skulle kommit, äfven om
den nyplatonska religionen hade segrat. Väl ser det
ut som om forskningens ljus skulle därigenom
frälsals, ty denna religions innersta grundsats var ju
den, att Gud uppenbarar sig ej allenast i troslifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
