Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalla det civiliseradt mänskliga. Man tycker sig skönja
i deras drag detta: »Jag är människa och anser intet
mänskligt vara mig främmande». Af en speciel
yr-kesbildning skönjes intet i deras yttre. De äro som
uppvuxna ur en jordmån af humanistisk kultur.
Deras ansikten säga oss alldeles icke, om de äro
soldater eller jurister eller filosofer eller skalder eller
retorer; de säga oss snarare, att de skulle kunna
vara, mer eller mindre, något af allt detta. Efter
Antoninerna åter framträder mycket ofta en
yrkes-typ: man påträffar soldatansikten, om hvilka man
med säkerhet kan säga, att deras ägare knappt hade
vanlig skolbildning och aldrig hyste en tanke höjande
sig öfver dem, som en ouppfostrad och andligen föga
begåfvad lägrets son kan alstra i sin hjärna. Man
påträffar andra ansikten, som påminna starkt om
sådana ämbetsmannatyper, hvilka uppstå, då en man
under en lång årsräcka har ägnat alla tankar och
all sin energi åt de plikter han som ämbetsman
har att uppfylla. Man påträffar åter andra
ansikten, som säga: »Jag var senator», men knappt säga
något mer.
Vid anblicken af en sådan serie af porträttbyster
som den i kapitolinska muséets kejsarsal påminnes
man därom, att kejsardömets romare, om de påstodo,
att den manliga typen försämrats, och att man allt
mer sällan såg så vackra gossar, ynglingar och män
som förr, verkligen hade ett åskådningsmaterial till
hands, hvarur de kunnat draga denna slutsats och
hvarpå de kunde stödja bevis för dess sanning. Det
var nämligen vanligt, att de familjer, som hade anor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
