Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte efter band hela romerska riket, räckte, enligt
hvad det uppgifves, i femton år och ödeläde många
städer. Räknar man härtill de oupphörliga krigen
dels mellan tronpretendenter, dels med gränsfolken,
så har man tillräcklig förklaring på att stort elände
utbredde sig öfver det förut utomordentligt
blomstrande riket och att folknumerären betydligt
minskades. Enligt min mening kunna emellertid epidemier
icke ensamt för sig förklara den kroppsliga typens
sjunkande. Farsoterna göra ingen skillnad mellan
vackra och mindre vackra människor; »tiden och
döden» för att begagna en stor skalds ord —
»förena i skjulen under de susande grenar skön
och ful och blanda dem till ett enda stoft».
Procenten af välbildade människor torde någon tid
efter en farsot vara lika stor som före densamma.
Ett annat förklaringsförsök ligger i den folk- och
rasblandning, som städse försiggick inom det stora
romerska riket. Men en rasblandning medför lika
ofta en försköning af typen som den medför
motsatsen. Därvid beror allt af de blandade rasernas
egen beskaffenhet. Äro de å ömse sidor af kraftigt,
ädelt och vackert slag, blir resultatet godt, såsom
till exempel blandningen af kelter och germaner, af
italer och germaner; hvaremot blandningen af en
fysiskt och andligt högre ras med en lägre stående
ger ett sämre och en blandning af två lågt stående
raser en än sämre. Däremot kan det elände, som
plägar efterfölja epidemier, otvifvelaktigt verka
menligt på folktypen, ifall det icke är af en snart
öfvergå-ende beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
