Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidskepelse, som framför andra gjorde anspråk på
att vara vetenskaplig till sin natur, var astrologien,
och den kunde dess lättare göra det som flere af
tidens förnämste astronomer voro astrologer på
samma gång.
För betraktaren ser det ut som om en psykisk
sjukdom hade gripit hela den grekisk-romerska
världen, alltsedan de romerska vapnen underkufvade
orienten och än en gång och hårdare sammanknöto
de band, med hvilka Alexander den stores
eröf-ringar förenat österlandet och västerlandet, Asien och
Europa. Om det s. k. sunda förnuftet, som under
upplysningsperioden betydde allt, hade därunder
uppträdt allt för uppblåst, så stod det nu inför
filosofiska skolor, den nypythagoreiska och dess
arf-tagarinna, den .nyplatoniska, som med omätlig
öfver-lägsenhet såg ned på detsamma och hellre än att
göra sens commun den ringaste eftergift räckte
handen åt vidskepelsen i äfven dess mest frånstötande
uppenbarelser, emedan denna dock var besläktad med
människonaturens djupare instinkter, med aningen
om någonting för förståndet outrannsakligt, med
känslan af det öfversinnliga.
Den bekante filosofen Plutarkus, som lefde och
verkade mot slutet af första och början af andra
århundradet efter Kristus, har skrifvit en afhandling
»Om oraklens förfall», hvilken afhandling är affattad
i formen af ett samtal mellan åtskilliga lärda,
vidt-beresta och filosofiskt bildade män, som
sammanträffat i Delphi hos Plutarkus’ broder Lamprias.
Samtalet har sitt intresse ej minst ur den synpunkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
