Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerna, som för en fortsatt tillvaro förutsätta
nationella skrankor och begränsningar, mer och mer
förlorat sitt inflytande på sinnena; den gamla romerska
statsreligionen utgjorde därifrån intet undantag. Vi
hafva sett, huru nypythagoreismen och
nyplato-nismen, som egentligen bilda en enda idéström,
sökte lösa problemet att af de för handen varande
religiösa elementen bilda den efterträdda
universalreligionen; huru nyplatonismen för detta äncjamål
sökte gå tillbaka till urtidens troskällor, huru den
sökte samla alla tiders och folks
uppenbarelsetraditioner till ett stort helt och utbilda ett system, hvari
alla filosofiska skolor och alla religioner skulle
återfinna sina egna grundtankar. Det var på yttersta
tiden, att så skulle ske, såvida icke hedendomen
ville se sig tillintetgjord af den i början förbisedda
och missaktade, men snart som en väldig motståndare
och medtäflare framträdande kristianska
universalreligionen.
Desto större vardt ifvern och spänningen, hvarmed
trosfrågorna omfattades. Här togos alla krafter så i
anspråk, att det fanns ingenting öfver af kraft för
vetenskaplig forskning. Då likväl vetenskapliga frågor
icke kunde undvikas, behandlades de dock icke mer
på vetenskapligt sätt, utan betraktades och
behandlades ur de olika trossystemens synpunkter. Det
ligger i sakens natur, att där forskningsanden vikit, där
inträder försanthållandets ande. Ett sundt tidehvarf
har krafter att förfoga öfver både i trons och i
vetandets tjänst. Människoanden har behof af båda. Hvad
vi veta är i själfva verket så litet, särskildt i de spörs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
