Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen med dess många små intressen och söker
ensamheten, likasom för att återfinna sitt inre väsen
och komma till själfbesinning och medvetande om
uppgiften och målet för sin tillvaro. Detta
ensam-hetsbehof gör sig minst gällande under tider, som
bära en jämförelsevis frisk och harmonisk prägel.
Hellenerna under sin guldålder, romarne under sin
stora kraftutvecklings dagar, Nordeuropas kristne
efter den stora, i många afseenden själsföryngrande
reformationskrisen kände icke detta ensamhetsbehof
i sådan mån, att det hos dem vardt till ett i ögonen
fallande historiskt och psykologiskt fenomen. Men
när en tidsepok är söndersliten och disharmonisk,
framträder det, och när disharmonien blir till en
»världssmärta», som genomtränger samfundet i märg
och ben, antager det proportioner och former
därefter. Jag anser det visst icke osannolikt, att en ej
så aflägsen framtid skall äfven i de protestantiska
landen få se fenomenet återkomma. Vår tids
storindustriella utveckling har sönderslitit så många af
de gamla föreningsbanden mellan de öfre klasserna
och den arbetande massan af deras
kristendoms-syskon, men icke varit i stånd att knyta nya
enhets-band. Det gamla patriarkaliska på ömsesidig
ansvarighet hvilande förhållande dem emellan har med
sina förtjänster och fel försvunnit, efterlämnande ett
tomrum, som synes vidga sig till en afgrund. Det
är redan nu en svåruthärdlig syn att bevittna detta
och samtidigt hafva på hjärtat kristendomens bud
om rättfärdighet, billighet och ett lif i kärlek.
Kontrasten mellan hvad som är och hvad som borde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
